Sola Fide Kapitel 29

29

Torsdag 27 december 11:45:34

 

Kajsa Larsson var kall och utmattad. Först hade hon varit vaken i trettiosex timmar medan kropparna forslades bort och polisen intervjuat Torvinn och henne. Det hela hade rubricerats som ett rånförsök som hade gått fel. Man hade antagit, utan att Kajsa eller Torvinn egentligen behövt intyga detta, att Nick var Kajsas pojkvän som för första gången var och hälsade på hennes föräldrar när hans kriminella liv förföljt honom från New York till Sverige. Den teorin förenklades av att NYPD hade Nick i systemet och att Kajsa inte kunde ge några specifika detaljer om hans bakgrund.

Efter de inledande intervjuerna hade hon sovit i nästan tjugofyra timmar. Hennes far och hon hade tagit in på ett hotell i Uddevalla. De hade fått komma tillbaka till huset och hämta kläder men de visste inte hur länge det skulle vara avspärrat, vilket i och för sig inte riktigt spelade någon roll. Torvinn hade bestämt sig för att sälja huset. Han kunde inte tänka sig att bo kvar och vara på platsen där han förlorat Ingrid. För många minnen i väggarna.

Ännu hade han dock inte flyttat och efter några dagar kände Kajsa att hon ville ut till huset. Hon ville se det en sista gång innan hon reste tillbaka till USA efter begravningen. Hon hade inte tillåtits gå in i men suttit på klipporna utanför och tittat ut över havet en lång stund innan kylan hade blivit för påträngande. När hon gick tillbaka mot sin pappas bil tänkte hon att hon lika gärna kunde tömma brevlådan när hon ändå var här ute. Det hade blivit en diger lunta på bara knappt en vecka. Kajsa satte sig i bilen och bläddrade snabbt igenom högen. Några räkningar och andra brev men mest reklam eller tidningar. Det skar i henne när hon såg ett brev som var adresserat till hennes mor och hon kastade högen i passagerarsätet.  Högen gled isär lite när den landade, tillräckligt för att hon skulle se sitt eget namn på ett av breven.

Det var ett amerikanskt frimärke och ett ”by air mail” klistermärke som såg ut som den amerikanska flaggan satt bredvid. Det var poststämplat i New York. Inuti hittade hon en lapp där det stod:

Det är över. /Justin

Längst ner i kuvertet låg något annat. Hon sträckte ner handen och tog upp en lott med tre framskrapade, glada kaniner.

Hon vevade ner fönstret och kastade ut lotten. Den vilade en stund på den isiga marken innan den västliga vinden tog tag i den och lyfte den över de grå släta klipphällarna och ut i vattnet. Den flöt omkring på ytan en stund och blev sakta genomdränkt av vattnet.

Epilog