28
Fredag 21 december 22:53:16
Chamberlain hade hunnit ungefär halvvägs till sin bil. Det hade blivit markant kallare bara under den korta tiden han hade varit i Meyers lägenhet men det snöade fortfarande inte.
Meyers hade inte bjudit på mycket motstånd. Richard hade varit snabbast upp ur soffan och hunnit fram till pistolen nästan innan Meyers kommit förbi soffbordet. Det hade blivit en kort brottningsmatch på köksgolvet innan Richard lyckades få in en hård träff i huvudet med pistolkolven vilket hade gett honom tillräckligt med tid för att trycka in patronen i magasinet, magasinet i pistolen och skjuta Meyers genom hans vänstra öga.
När han hade konstaterat att Meyers var död hade han snabbt kontrollerat hur mycket blod han fått på sina kläder. Det var inte mycket. Förutom en liten rodnad på den vänstra kinden och tre saknade knappar i skjortan kunde man inte tro att han precis slagits för sitt liv. Han letade upp de tre skjortknapparna och tittade snabbt efter andra möjliga spår han kunde ha lämnat i lägenheten. Trots att han hade haft handskar hela tiden var lägenheten antagligen full av spår som kunde leda tillbaka till honom. Hårstrån, klädfibrer och saliv till exempel. Men det var inte något större problem. När polisen väl hade samlat in materialet och skickat det på analys skulle han ha systemet igång i någon form igen. I alla fall innan arresteringsprocessen skulle komma igång. Det skulle då vara en enkel sak att styra misstankarna åt ett helt annat håll. Kanske skulle Justin få sluta sina dagar genom att göra motstånd vid gripandet? Richard hade stoppat USB-minnet i rockfickan och lämnat lägenheten.
När han promenerade tillbaka mot bilen fingrade han på föremålet i rockfickan och tänkte på både den närmaste och den lite mer avlägsna framtiden. Nu direkt skulle han köra hela vägen hem till sitt hus utanför D.C. och analysera innehållet på USB:n. Han vågade inte göra det på någon annan plats, någon annan dator. Han ville ha full kontroll.
Därefter skulle han resa bort. Långt bort, och bygga upp systemet från grunden igen. Den här gången skulle han vara försiktigare med vem han tog in under sina vingar. Han skulle ta det lugnt, tänka igenom hur organisationen skulle byggas upp för att bli än robustare och helt enkelt hålla tummarna för att han inte skulle bli arresterad eller att det skulle bryta ut ett världskrig innan han byggt upp en ny och bättre operatörsverksamhet. Han skulle åka någonstans där det var varmt. Världen skulle i fortsättningen vara tryggare och säkrare än vad den någonsin varit och han skulle ha det varmt och skönt samtidigt. Richard log.
Han hörde en hög smäll från andra sidan gatan. När han vände sig för att titta såg han en svart attachéväska studsa av taket på en taxibil. Han följde väskan med blicken när den flög över taxibilen och försvann bakom en parkerad Lincoln. I nästa ögonblick kände han, mer än såg, hur någonting stort kom mot honom från vänster. När han vände huvudet hann han precis registrera en rödbrun motorhuv bakom bländande strålkastare som kom rakt emot honom innan han kände en knivskarp smärta i mellangärdet och tappade orienteringen för ett tumultartat ögonblick. När han återfick medvetandet kände han blodsmak och såg hur små snöflingor förvandlades till vattendroppar när de landade på den varma motorhuven.
Fint att det börjat snöa igen, det kommer kännas bättre att resa härifrån, var den sista sammanhängande tanke Richard Chamberlain hade innan han dog.
***
Justin Anderson stod uppe på taket och betraktade räddningstjänstens arbete. Han gick inte bort från takavsatsen förrän ambulansen försvann runt hörnet tre kvarter längre bort.
Böcker 