20
Onsdag 19 december 20:34:52
Kajsa och Nick satt bredvid varandra under starten. Medan flygplanet fylldes med passagerare lärde sig Kajsa och Nick att koka kaffe i det mellersta pentryt på den Airbus A330 som skulle ta dem till Köpenhamn. Nick hade självklara problem med språket i början men lyckades nicka och se förstående ut tillräckligt många gånger för att de svenska flygvärdinnorna skulle tro att han var dansk och de danska att han var svensk. Men efter en stund lyckades han också se tillräckligt oförstående ut för att de skulle byta till engelska för att underlätta konversationen. Nick hade lagt sig till med en skandinavisk brytning med långa vokaler som fick Kajsa att nästan bryta ut i skratt men verkade lura alla andra. Sedan var det dags för säkerhetsgenomgången och till framförallt Nicks förtret fick de inte vara med och visa var utgångarna var.
Kraften i starten var imponerande och Nick tyckte det var lite obehagligt att inte kunna se ut. Istället stirrade de akterut på personerna i ekonomiklass.
”Så vad tror du kommer att hända?” frågade Kajsa när signalen från cockpit meddelade att de kunde resa sig och förbereda serveringen.
”Jag har slutat att tro.” svarade Nick.
”Det var konstigt. Själv har jag precis börjat.” svarade Kajsa och sänkte rösten. ”Jag skulle inte beskriva mig själv som flygrädd men jag kan nog erkänna att jag alltid är lite orolig de första 90 sekunderna av en start. Men inte idag. Ingen som helst oro. Det har suttit i sedan banken, kanske längre. En otroligt stark känsla av hopp sköljer över mig och jag känner mig starkare än någonsin. Oslagbar helt enkelt.”
”Låter otäckt. Jag hade en kompis en gång som tänkte likadant och kastade sig ut för ett stup med en slarvigt packad fallskärm på ryggen. Han kände sig oslagbar nästan hela vägen ner.”
Två andra ur kabinpersonalen kom in i pentryt och började ladda serveringsvagnarna.
***
Nick fann sig till sin förvåning väl tillrätta i rollen som flygsteward. Det förvånade Kajsa också att han valt att spela rollen utan minsta anspelning på att vara homosexuell. Han var helt enkelt Nick, en flygsteward. Han är mognare än vad man hade kunnat hoppats på, tänkte Kajsa. Det här kommer kanske att fungera. Hon tittade på honom när han serverade kaffe, lite ovant men han hade inte skållat någon och han hade lärt sig tekniken snabbt.
Ungefär två tredjedelar in i flygningen höll det på att brista. Kajsa hade precis tagit huvudvärkstabletter för att hålla den värsta värken borta när hon gick på en ringning från säte 31 E. Där möttes hon av en bastant amerikan som absolut inte var nöjd med tillvaron. För dålig mat och för lite benutrymme men framförallt urusel service.
”Det är ta mig fan inte klokt!” fräste han åt Kajsa det första han gjorde.
”Ursäkta?” svarade Kajsa så artigt hon kunde.
”Jag tryckte på knappen för en halv timme sedan!”
Han uttalade det inte ”halvtimme” utan ”halv timme” för att verkligen understryka hur han upplevt det. Hade han varit snabb på huvudräkning hade han kanske använt år eller sekel som enhet. Idiot. Det var vad Kajsa egentligen tänkte medan hon såg så förstående och serviceminded ut hon kunde. Hon funderade också på vilken otur man måste ha haft för att få platsen bredvid. Kajsa måste ha sneglat med medkänsla i blicken på den gamla damen som satt inklämd vid fönsterplatsen bredvid idioten, för plötsligt började han höja rösten och vifta med armarna. Nick slöt upp bredvid Kajsa och försökte se lika förstående ut. Det var då det hände.
Nicks bullshit-filter var känsligt för några få saker. En av dem var när kvinnor i hans närhet förolämpades. När det dessutom gällde kvinnor han var intresserad av blev han särskilt uppmärksam på vad som sägs, eller i det här fallet, skriks. Nu släppte filtret igenom:
”… och du kan dra åt helvete din jävla hora! Och ta din bögkompis med dig!”
Mannen märkte hur Nicks vänliga bullshit-min förbyttes mot svarta ögon som spände tag i honom. Det märktes tydligt på honom att han visste att han hade gått över en gräns. Som en liten pojke som insett att han varit dum, sjönk mannen ihop en aning och rädsla fladdrade förbi i hans ögon.
Nick reaktion lät inte vänta på sig. Innan Kajsa ens hann registrera vad som hände hade Nick tagit tag om mannens tröja och med ett kraftigt ryck drämt in hans huvud i den lilla TV-skärmen på sätet framför. Samtidigt höjde Nick sin vänster och gav mannen ett kraftigt slag mot tinningen när hans huvud var på väg tillbaka från den första smällen. Han var medvetslös innan han träffade ryggstödet. Kajsa och den gamla damen bara gapade.
Nick tog fram en filt från bagagehyllan och stoppade om mannen så gott han kunde. För säkerhets skull kontrollerade han att mannen fortfarande hade en puls. Man kan aldrig vara säker på att killen man skall sänka inte har någon genetiskt defekt eller annan åkomma som gör att man istället för att göra honom lite medvetslös skulle göra honom lite död.
”Ha en fortsatt trevlig resa frun.” sade han med sitt allra mest serviceinriktade leende och gick därifrån. Kajsa stänkte resterna av en vodka tonic över mannens tröja innan hon gick.
***
Simmons hade varit i Sverige vid ett par tillfällen. Han gillade landet, dess återhållsamhet när det gäller personligheter, arkitektur och design. Inget överdimensionerat eller exhibitionistiskt. Dessutom var han på gott humör eftersom han överlevt flygningen. Han drog en lättnadens suck när han klev ut ur Arlandas utrikeshall och gick mot hyrbilsparkeringen. De tre männen satte sig i en silvrig Ford och körde söderut på E4:an.
***
Kajsa och Nick landade i ett regnigt Köpenhamn och tog farväl av de andra i besättningen när de sista passagerarna lämnat flygplanet. De hade fått tillkalla sjukvårdare för att avlägsna passageraren i säte 31E. Han verkade kraftigt överförfriskad, till en början i det närmaste medvetslös, sedan osammanhängande och yrade om elaka flygvärdinnor med karateträning medan de rullade ut honom fastspänd på en bår.
De hyrde en silvrig Ford och styrde österut på Öresundsbron mot Sverige.
Böcker 