EPILOG

Onsdag 15 januari 15:56:23

 

Specialagent Harkin vid FBI plockade upp den bruna papperspåsen och hällde ut innehållet på skrivbordet. Mannen hade identifierats som Richard Chamberlain. Han hade en adress i Maryland där det fanns ett hus och lite mark. Inga kända anhöriga och de tillhörigheter han hade på sig när han dog hade förvarats i en brun papperspåse i förvar 34B i lite drygt två veckor utan att någon hade gjort anspråk på dem.

Sedan hade kopplingen till spår vid tre mordplatser i Baltimore, Philadelphia och New York gjorts och Harkin hoppades att det skulle finnas någon ledtråd kring Chamberlains inblandning i högen framför honom. Ett armbandsur i guld, en mobiltelefon av den moderna typen som egentligen sorterar under ”liten dator”, en plånbok med sexton guld eller platina versioner av olika kredit- och klubbkort, ett körkort samt fyrahundrafemtiosju dollar och trettiotvå cent i kontanter, en nyckelknippa med fyra nycklar och ett USB-mine.

Harkin stoppade in USB-minnet i sin dator. Ingenting hände. Han brukade ha för vana att lämna över allt tekniskt till hans yngre kollegor när något inte fungerade. De brukade le åt honom när han kom och bad om hjälp och frågade ofta om hur det var att ha bott i Washington under Lincolns tid som president. Utom Penny på registerenheten, hon bara hjälpte honom utan några spydigheter. Hon hade till och med lärt honom hantera mejl och hjälpt honom att ställa in sin kalender så att han fick påminnelser till mobilen. Det hjälpte honom att känna sig mindre frånsprungen på något sätt. Dessutom hade hon på något sätt kopplat samman hans dator med hennes. Han visste inte riktigt hur det fungerade men hon kunde i alla fall logga in i registerdatabaserna från hans dator via hennes på något sätt. Det betydde att när han ringde henne och berättade att det fanns färska blåbärsmuffins och kaffe vid hans skrivbord, deras kod för att han behövde hjälp med datorn, kunde hon sitta vid hans skrivbord och nå vad Harkin misstänkte var alla databaser i hela världen direkt från hans dator, via hennes dator. Inklusive de på NSA? brukade han skoja med henne och hon skämtade tillbaka genom att bara nicka stumt och se lite förlägen ut. Hur det gick till visste han inte men till kostnaden av en blåbärsmuffin och en stor latte kunde han spara timtals av fältarbete för att få reda på saker. Ren magi.

Under en lång stund hände ingenting. Han bestämde sig för att skumma igenom lite mejl medan han väntade lite till. Han började med ett mejl från sin chef om att det behövdes frivilliga att jobba i helgen, sedan ett från hans fru som påminde honom om att de skulle träffa deras dotter och hennes mans familj för en promenad i parken i helgen. Pest eller kolera, tänkte Harkin och skulle precis resa sig för att gå över gatan efter en blåbärsmuffins och latte när ett fönster plötsligt öppnades på skärmen. Med vit text mot svart bakgrund stod det:

*** WALT <ker A6TR35>-smp, version 7.4, build 672 ***

*** Network found ***